Tashilhunpo — panchenlamornas kloster i Shigatse
I västra utkanten av Shigatse, Tibets näst största stad, klättrar en trappstegsformad rad av vitkalkade murar, mörkröda kapell och förgyllda tak uppför sluttningen av Drolmari, gudinnan Taras kulle. Här, på ungefär 3 800 meters höjd, ligger klostret Tashilhunpo, grundat 1447 av Gendun Drup, en nära lärjunge till den store reformatorn Tsongkhapa som senare, postumt, erkändes som den förste Dalai lama. Sedan 1600-talet är anläggningen panchenlamornas traditionella säte — den näst viktigaste återfödelselinjen i den tibetanska buddhismen. Varje morgon vandrar pilgrimer koravägen runt klostermurarna och snurrar bönekvarnar, medan en kolossal förgylld staty av Maitreya, framtidens buddha, blickar ut över Nyangflodens dal därinne.
Klostret vid Taras kulle
Tashilhunpo går inte att skilja från Shigatse, den historiska huvudorten i regionen Tsang och länge landets andra stad efter Lhasa. Staden växte fram nära den plats där Nyangfloden möter Yarlung Tsangpo, den mäktiga flod som längre österut blir Brahmaputra, vid handelsvägar som ledde västerut mot Ngari och söderut mot Himalayas pass. Ett kloster med Tashilhunpos ambitioner behövde just en sådan ekonomisk bas: i århundraden försörjde gods och byar i de omgivande dalarna tusentals munkar, och härskarna i Tsang — och senare panchenlamorna själva — gjorde Shigatse till en verklig motvikt till Lhasa. På en bergskam ovanför gamla staden reste sig dessutom Shigatses dzong, en fästning vars silhuett påminde om ett Potala i miniatyr. Kloster och borg, andlig och världslig makt, formade tillsammans en stadsbild som resenärer har beskrivit i generationer. Den som närmar sig från öster ser i dag i stort sett samma vy som forna tiders handelskaravaner: ett band av ockra, karmosinrött och guld utsträckt över bergssidan, krönt av de höga gravkapellen med sina glimmande tak. Det är en av de mest igenkännliga silhuetterna i hela Tibet, och den har i århundraden fungerat som ett landmärke för pilgrimer på väg genom Tsang.
Grundandet 1447 och gelugskolan
När Gendun Drup påbörjade bygget 1447 var gelugskolan, grundad av hans lärare Tsongkhapa, fortfarande en ung rörelse. Namnet han valde — Tashi Lhunpo, ofta översatt som lyckans berg eller platsen där all välgång samlas — blev något av ett program. Klostret växte snabbt till ett av skolans viktigaste fästen utanför Lhasa, vid sidan av de stora klostren Ganden, Drepung och Sera. Från början planerades platsen som en liten munkstad snarare än ett enskilt tempel: samlingshallar, lärdomskollegier, kök, bostadslängor och kapell växte fram bakom en gemensam ringmur, förbundna av branta stenlagda gränder som pilgrimerna alltjämt vandrar. Gendun Drup tillbringade större delen av sitt senare liv här — han undervisade, skrev och byggde ut anläggningen — och dog i Tashilhunpo 1474. Hans gravmonument gjorde klostret till det enda av de stora gelughusen som rymmer en Dalai lamas sista vila utanför Lhasa. Redan under grundarens livstid drog Tashilhunpo till sig studenter från hela regionen, och de kollegier som växte fram här kom med tiden att utbilda generationer av lärde, som i sin tur förde gelugskolans traditioner vidare till kloster långt bortom Tsangs gränser.
Panchenlamornas säte
Sin verkliga ryktbarhet fick Tashilhunpo på 1600-talet. Då verkade här Lobsang Chökyi Gyaltsen, en abbot med enastående anseende som blev lärare åt den unge femte Dalai lama. Som tack förlänade denne sin lärare titeln panchen — en sammandragning av ett uttryck som betyder stor lärd — och erkände honom som en emanation av Amitabha, det gränslösa ljusets buddha. Eftersom titeln även tillämpades retroaktivt på tre tidigare abbotar räknas Lobsang Chökyi Gyaltsen som den fjärde panchenlaman, trots att han var den förste som bar namnet under sin livstid. Sedan dess är Tashilhunpo linjens hemvist, och förhållandet mellan Dalai lamor och panchenlamor blev en av den tibetanska historiens röda trådar: var och en deltog traditionellt i erkännandet av den andres återfödelse, lärare och elev i växling genom generationerna. Just denna linje står i dag i centrum för en smärtsam tvist. År 1995 erkände Dalai lama pojken Gedhun Choekyi Nyima som den elfte panchenlaman; kort därefter togs barnet i förvar av de kinesiska myndigheterna och har inte synts offentligt sedan dess, medan Peking i stället installerade en egen kandidat, Gyaincain Norbu.
Den gyllene Maitreyan från 1914
Klostrets mest berömda konstverk står i Jamkhang Chenmo, det höga röda kapellet i anläggningens västra del. Här lät den nionde panchenlaman från 1914 uppföra en bild av Maitreya, den kommande tidsålderns buddha, i en skala som nästan saknar motstycke. Den sittande gestalten når omkring 26 meter; stommen drevs i koppar och kläddes med väldiga mängder guld, och hundratals hantverkare arbetade i åratal med verket. Pärlor, koraller, bärnsten och turkoser smyckar statyn, vars ansikte ensamt är högre än en vuxen människa. Besökare stiger uppåt våning för våning och möter buddhan i etapper: först den enorma lotustronen, sedan de samlade händerna och till sist det stilla, gyllene ansiktet i skenet från smörlamporna. Att just Maitreya vördas här är ingen slump — panchenlamorna förknippas traditionellt med böner för den kommande buddhans ankomst, och Maitreyabilder fanns i klostret redan på Gendun Drups tid. För pilgrimerna är mötet med statyn ofta resans höjdpunkt: framför tronen lämnar de vita ceremoniella sjalar, tänder smörlampor och viskar önskningar om en lyckligare tidsålder, innan de fortsätter vidare genom kapellets halvdunkel.
Gravstupor: förlust och återuppbyggnad
Tashilhunpo är också panchenlinjens gravplats, och dess gravkapell berättar om både hängivenhet och förstörelse. Den fjärde panchenlamans gravstupa, rikt klädd i guld och silver, uppfördes på 1600-talet och står kvar än i dag. Gravarna efter den femte till och med den nionde panchenlaman förstördes däremot under kulturrevolutionen, då klostret visserligen undgick total rivning men skadades svårt och munkgemenskapen skingrades. När det religiösa livet åter tilläts lät den tionde panchenlaman bygga ett nytt gemensamt mausoleum, känt som Tashi Langyar, där de återfunna kvarlevorna av hans fem företrädare samlades. Själv dog han i Shigatse i januari 1989, bara dagar efter invigningen; hans eget guldtäckta gravkapell fullbordades några år senare. Den som i dag vandrar från stupa till stupa, förbi väggmålningar som samtida konstnärer restaurerat, rör sig genom 1900-talets lager lika mycket som genom äldre epoker av tibetansk konst.
Munkliv, pilgrimer och thangkamuren
Före 1959 bodde flera tusen munkar i Tashilhunpo, som räknades som ett av Tibets största klosteruniversitet med kollegier för filosofi, tantra och rituella konster. I dag räknas gemenskapen i hundratal, men klosterlivets rytm består: debatter på gårdarna, mässande församlingar i Kelsang Lhakhang — det stora hallkomplexet i anläggningens hjärta — och pilgrimernas långsamma kretsgång längs koran. Årets mest storslagna ögonblick är sommarens thangkafest, då väldiga applikationsbilder av det förflutnas, nuets och framtidens buddhor rullas ut i tur och ordning på thangkamuren, en massiv vit visningsbyggnad på sluttningen som höjer sig över de omgivande hallarna och syns över stora delar av Shigatse. En gren av gemenskapen lever dessutom långt från Tibet: munkar som följde Dalai lama i exil har återupprättat klostret Tashi Lhunpo i Bylakuppe i södra Indien, där linjens ritualer, danser och studier förs vidare parallellt. Så lever traditionen i dag på två platser samtidigt — på den ursprungliga bergssluttningen i Shigatse och på den sydindiska slätten — förbunden av samma texter, samma böner och samma minne av ett kloster som i snart sex århundraden har burit lyckans namn.
På kartan
Tashilhunpo förstås bäst i rummet — som en munkstad av gränder, gårdar och takterrasser staplade mot en bergssluttning. Var anläggningen exakt ligger i Shigatse, hur långt det är till Lhasa med Ganden, Drepung och Sera, och vilka historiska kloster som delar Yarlung Tsangpos dal, ser du på vår interaktiva karta. Där kan du jämföra Tashilhunpo med kloster i hela Himalaya och resten av världen — och börja planera din egen resa genom Tibets heliga geografi.